Kimito-lande

 

På fredag kväll kom vi fram till Kimito-lande, med nya båten på släp. Det var bra att vi hade åkt dit söndagen innan och knäppt på värmen, för nu var det kallt. Men promenaden i vårkvällen var fantastisk.

Normalt får hundarna aldrig sova i min säng (de nätter jag sover där, maken brukar vara litet mer liberal med den här regeln). Men nu var det kallt, och vi hade inte varit där på hela vintern (=hundarna brukar vara oroliga de första nätterna), så vi bestämde oss för att bädda åt oss i nedre våningen. Och gissa vems säng den äldre hunden direkt mutade in.

Och när jag lade mig hoppade också den andra upp. Sedan ligger de lyckligt tätt, tätt intill hela natten - så att svänga sig blir en komlicerad manöver.

Plättar på morgonen! Och sedan en förmiddagspromenad till kärret.

Yngre hunden har haft en obefintlig jaktinstinkt - vi har alltid kunnat ha honom lös på promenaden.

- Nu är där hjortar, sa jag.

- Han har nu aldrig stuckit, sa maken.

Aldrig - tills nu. Jaktinstinkten kickade in, och han rusade vilt och gällt skällande efter dem. Och hjortarna sprang, och hunden sprang, och maken gav sig av efter honom. Av och an sprang de i skogen, tills hunden blev tillräckligt trött för att öronen skulle börja fungera igen och han kunde fångas in. Alla klarade sig med blotta förskräckelsen. 

Så sjösatte vi nya båten. Allt gick prima, tills maken och minstingen skulle åka med den från sjösättningsplatsen till bryggan, medan jag tog bilen. Undre färden kom en hagelskur med tillhörande stormvindar, och just när de skulle lägga till kom nästa. Byiga, hårda vindar "från fel håll", piskande hagel och iskallt. Efter stor ansträngning och vissa faromoment fick vi båten förtöjd. Och då - klarnade det upp. Så kapellet kunde i alla fall fästas under lugna omständigheter. 

Veckoslutets vårtecken

 

1. Ljust, soligt och vindstilla när man vaknar på lande på morgonen.

2. Tussilagon vid vägrenen (och blåsippor och vitsippor på gården)

3. Utryckning för uppköp av nya penslar, då det är tillräckligt varmt för att måla

4. Uppleva vårens första broöppning

5. Inse att man inte är den enda som har tänkt måla, för alla rollers och penslar på Tokmanni var slut (utom de superdyra). Men Lidl kom till vår räddning.

6. Knäppa på värmen i andra landehuset, som vi har tänkt öppna nästa helg (och de lovar en ny kallfront innan dess)

Alla tiders mat

 

På fredagen besökte vi utställningen Alla tiders mat på Riddarhuset i Helsingfors, med middag efteråt. Det var en gammal kompis till maken som hade initierat evenemanget, och samlade ihop ett bordssällskap med bekanta som vi inte hade sett på många, många år. Det var fredag efter en jobbvecka och då är man ju inte som mest energisk, och jag var litet skeptisk till egen ork för umgänge med avlägset bekanta. Men som det ofta går när förväntningarna inte är på topp blev det en väldigt trevlig kväll. Så bra att träffa trevliga människor, och så bra att kompisen såg till att det hände!

På lördagen tog vi det lugnt, och passade på att vädra oss vid havet. Härligt vårväder, och härligt att isarna gått.

Och på söndagen hade vi bjudit ett par andra studiekompisar, som vi också ser sällan nuförtiden, på lunch till oss. Så trevligt att träffa dem också. 

Tillbaka i vardagen

 

Vi kom hem på söndagen, och på måndagen kom "barnen" till oss på påsklunch med fiskbord till förrätt, lamm och halloumi till huvudrätt och en glutenfri choklad-påsktårta till efterrätt. (Men den är ju snygg!, sa döttrarna. Det hade de aldrig väntat sig, mina tårtor fokuserar alltid mera på smak än på utseende).

Genast efter måltiden satte jag mig på tåget mot Tammerfors. Vi skulle ha personaldagar där med jobbet på tisdag och onsdag, och det är en stor satsning för organisationen och innebär en stor arbetsinsats för oss på kommunikationen. På kvällen packade vi upp och ställde fram, innan man vid 11-tiden fick lägga sig i sin sköna hotellsäng.

Personaldagarna gick bra, det är alltid roligt att träffa kollegor från olika håll i organisationen och landet, och Tammerfors visade sig verkligen från sin bästa sida - inte minst under morgonpromenaden dag 2.

Men när jag väl kom hem på onsdag var utmattningen stor - tur att man fick gå och lägga sig tidigt den kvällen. (Min kollega var tydligen ännu tröttare, hon sa att hon hade missat ett WhatsApp-meddelande som kom 20.15, för då hade hon redan somnat).

Vilken vecka!

 

Sista hela dagen ville flickorna tillbringa på standen (helt otroligt vilken tur med vädret vi hade!). Maken och jag började med att promenera runt i "hembyn" Antibes, och åt sedan lunch på torget. Jag tog en avokadotoast med mozzarella, salami, pesto och tomater, vilket ju litet kändes som alla ingredienser på en gång - men var supergott.

På eftermiddagen tog vi en sväng till Cannes igen (så bra, det där tåget), vandrade omkring och besökte sedan en takterrass, som faktiskt inte görs rättvisa av det här dåliga fotot. Solsken, fantastisk utsikt och bekväma soffor (och priser som gör att man nog bara tar en drink - men det räcker ju bra för upplevelsen). 

Och så blev det dags att packa ihop, sova sista natten i lägenheten och promenera till hamnen i soluppgången - taxin plockade upp oss klockan sju.

Vägen till flygfältet, liksom flygresan hem, gick snabbt och smidigt. Vilken semestervecka det var! Tio poäng av tio. 

Nice till Villefranche-sur-Mer

 

På fredagen kände vi igen för litet naturstigar längs kusten, så vi tog tåget till Nice och promenerade förbi Port Lympia mot havet. Restaurang Le Plongeoir lockade oss - tänk att bygga en restaurang så här! - men vi stod emot frestelsen och gick vidare.

Vi hittade ner till Sentier du Littoral. Säga vad man vill om franska Rivieran, men promenadstigar är de nog bara bäst på. Så vackra, och det finns så många.

Titta bara på himlen, på havet, på klipprona och på stigen! Efter att ha gått i kanske en timme måste man klättra upp för 250 trappsteg, för då kommer något palats som tydligen har strandtomt. 

Men det gör inte så mycket, för då kommer man till en butik där man kan köpa mellanmål - som man kan avnjuta på väg ner igen (efter palatset).

Sedan ändrar promenaden karaktär, underlaget blir mer som en stig istället för en byggd kullerstensgata. Men lika vackert är det.

Precis före två, när de slutar servera lunch, kom vi fram till Villefranche-sur- Mer och satte oss på en restaurangterrass - hungriga, törstiga, svettiga och lyckliga.

Efter lunch och glass promenerade vi runt i den vackra staden, innan vi tog tåget till Cannes för en sväng på stan och en pizza. Och tåget hem igen, såklart. Vi hade köpt en veckobiljett som kunde användas på tåg och buss, och det fungerade alldeles ypperligt. Tågen går ofta och utan strul. 

Arbetsdag

 

På torsdagen hade jag arbetsdag. Det kom sig av nöden, för mina semesterdagar tog slut, men fungerade faktiskt utmärkt. Tre dagar gick bra att vara helt ledig, då jag kunde säga att jag är tillbaka på torsdag, och på torsdagen hade jag lagom med jobb för att fylla en arbetsdag - medan maken och flickorna åkte till Nice. På eftermiddagen gick jag ut, köpte en kaffe och avnjöt den med utsikt över hamnen. Ingen dålig paus.

På kvällen åkte vi med maken till Jean les Pins (tonåringarna var ännu i Nice) och tog en drink på en trivsam strandservering. Restaurangen som vi hade kollat in på förhand visade sig vara stängd av okänd anledning, men denna lilla motgång fick ett lyckligt slut när vi i stället gick in på en helt annan, slumpmässigt vald restaurang och åt den bästa middagen på hela resan.