Ljuset!

 

För tredje veckoslutet i rad åkte vi till lande. Fredagen följer för det mesta samma mönster: Vi kommer hem från jobbet, packar snabbt litet kläder, åker iväg, äter något på vägen och handlar mat i Ekenäs. Tidtabellen är mer eller mindre densamma varje gång. Ungefär en kilometer från stugan kliver jag av med hundarna och går sista biten av sandvägen. 

På vintern klarar man inte en meter utan pannlampa - det är alldeles kolmörkt. För två veckor sedan kunde jag gå utan lampa, men det var med nöd och näppe. Förra veckan hann jag fram till stugan utan problem, innan det blev helt mörkt.

Och idag var det ljust!

Buskar

 

Som finländare med mycket begränsad kunskap om buskar och träd är man ju van vid att de beter sig på det ena eller det andra sättet av två: Antingen är de gröna också på vintern, eller också tappar de alla blad på hösten och får nya på våren.

Till min förvåning har våra gårdsbuskar en helt annan stil: bladen hålls kvar, men ser alldeles döda ut efter vintern. Men så småningom blir också de bruna bladen gröna. Det är väl bara att lita på processen, också i år. 

Vår katt

Ni vet hur åtminstone iPhonen (kanske också andra telefoner?) brukar samla ihop bilder enligt olika teman och föreslå att man ska se på "ett minne" med många olika bilder, som t.ex. "Idag för fyra år sedan", "Resor till Stockholm", "Muffins genom åren" eller något sådant? 

I går förslog min telefon "Bus med katter" och jag blev litet nyfiken, för om det är något jag inte har i min kamerarulle är det katter. Jag klickade alltså upp den, och förutom en kanske 15 år gammal bild på nästäldsta dottern med en katt var alla bilder och videor på vår yngre tax när han var valp. Onekligen litet kattlik. 

Sportlovsresa

 

På sportlovet åkta vi på en resa till Teneriffa, 16-åringen, 25-åringen, mommo och jag (med andra ord, vi som gillar den här typen av semester). Ovanligt nog avgick planet först vid 17-tiden på eftermiddagen, vilket var skönt så man kunde jobba nästan som vanligt och sedan ge sig iväg i lugn och ro. Vi kom alltså jättesent fram till vårt hotell i Puerto de la Cruz, när allt var tyst och beckmörkt.

Finns inte mycket som slår känslan när man tyst stiger upp (för 16-åringen sover naturligtvis ännu), drar på sig shorts och t-skjorta och ger sig ut för att titta på havet och soluppgången den allra första morgonen, när man har förflyttat sig från midvinter till sommar. Och sedan går tillbaka, väcker sin rumskompis och går på hotellmorgonmål.

Tidigare har vi bara bott på södra sidan av ön, så det var roligt att bekanta sig med Puerto de la Cruz. Det visade sig vara en mycket mera otillgänglig kust, med skarpa klippor och vilda vågor. Simma kunde man inte, och inga småbåtar syntes till. Det blåste också hårt, och vädret växlade många gånger per dag.

Själva staden var väldigt vacker på sina ställen, trevlig att promenera omkring i.

Vi hade en kombinationsresa, och efter två dagar i Puerto de la Cruz hämtade en minibuss oss och körde till Playa de las Americas. Där var vädret och värmen helt annan, och med belåtna suckar lade vi oss och njöt i solen.

Båda hotellen vi bodde på var väldigt bra, med utmärkt morgonmål och trevligt poolomåde. En dag deltog barnen och jag i vattenaerobic, och det var ju en litet överraskande upplevelse (i synnerhet för oss finländare) att det ingick så många moment där man skulle hålla varandra i handen och jomppa tillsammans. Men ja, det gjorde säkert gott.

Annars följde dagarna den välbekanta, sköna resrytmen. Jag vaknade först i vårt rum, och gick en morgonpromenad. Under tiden vaknade 16-åringen och gjorde sig i ordning. Sedan mötte vi upp mommo och storasyster för långsamt morgonmål, och sedan tillbringade vi några timmar vid poolen. Vid lunchtid promenerade vi ner till stranden och åt på någon strandservering. Sedan kanske något eftermiddagsprogram, som minigolf, eller poolen igen, sedan dusch, kortspel på balkongen och ut på stan för middag. Mer behöver man väl inte :)

Som ni kanske ser på himlens färg var det ordentlig calima en dag - men ingen av oss stördes nämnvärt av den dåliga luftkvaliteten, och varmt var det. Nästa dag var himlen blå igen.

Nästsista dagen åkte vi på en utfärd till grannön La Gomera. Den var igen helt annorlunda, med höga, taggiga, vulkaniska berg. Man kan inte förstå hur de lyckades bygga och bo på den i tiden. Där fanns en liten liten stad, men annars var stora delar obebodda. Däremot fanns där massor av vandringsleder, och för en vandringssemester skulle ön säkert passa ypperligt.

Plötsligt körde vi som igenom en port in till en helt annan sida av ön - bördig, grön, med tropisk skog. Väldigt fint, det också. 

Det var roligt att se både Puerto de la Cruz och La Gomera, samtidigt som vi också hann njuta av sol och bad. Praktiskt och lyckat med en kombinationsresa.

Avslutar med en bild som sammanfattar semesterkänslan - när man sitter vid ett bord vid havet och väntar på maten, sommarklädd, jättehungrig för att allt går litet långsamt, men helt avslappnad och belåten. 

 

Vinterhelg

 

Här är vi igen, på lande, och det är så vintrigt och fint. Kallt ute, men inomhus har vi luftvärmepump, brasa och värmeelement, så oss går det minsann ingen nöd på.

Vår bil har varit på verkstad hela veckan, som en följd av makens oförsiktiga närkontakt med en stolpe just innan jul, och vi har provat på att ta oss fram med endast kommunala transportmedel. Vet inte om det var en fördel eller en nackdel att just den här veckan bjöd på massiva snöfall och iskyla. Bussarna har gått och allt fungerar ju, men transporterna är ju nog onekligen enklare med bil. Till veckoslutet behövde vi dock bil - eftersom ett barn och scoutstyrelsen tog över vårt hem för helgen - så när de på fredagen ringde från verkstaden och sa att bilen inte är klar blev vi litet stressade. Bilia löste det dock mycket snabbt och elegant med att låna oss en bil tills vår är klar. Så till lande kom vi, med en ny Polestar 4.

Annat vardagligt från veckan som gick: på lande har vi en mycket gammal - men fungerande - dammsugare. Påsarna var slut, och att hitta nya var ingen självklarhet. Till sist beställde vi från en Gigantti i någon annan del av landet, och de skickades med post till oss. Och nu har jag bytt dammsugarpåse och dammsugit, och man måste ju nog säga att dammsugarens prestation var på en helt annan nivå med ny påse.  

Annat upprörande från veckan som gick (på en vardaglig nivå): När vi skulle gå och lägga oss igår och jag drog upp mitt täcke upptäckte jag att en mus hade gnagat ett tiotal hål i mitt nattlinne! Och lämnat en röra av små, svarta fibrer i min säng. Jag fattar inte hur den har valt just det objektet, ganska svårt att komma åt och inte speciellt läckert, skulle man tycka. Så ja, det blev att slänga nattlinnet och byta lakan innan vi kunde lägga oss. 

Och på dagen gick vi över åkrarna med hundarna och fick i oss litet dagsljus - fast det inte ser så jätteljust ut på bilden. Nu snart middagsförberedelser, mat och sedan kanske en film. Mycket avkopplande.
  

Lugna dagar på lande

 

På nyårsdagen åkte maken och jag med hundarna till lande. Sextonåringen skulle barnvakta under helgen och uttryckte annars också en önskan om "me-time", så hon stannade hemma. På lande är det snöigt, kallt och stillsamt, och man kan inte påstå annat än att vi också tar det mycket lugnt. Promenader, matlagning, läsning och slösurfning, typ. Hundarna älskar det.

Men nog har vi varit litet aktiva, också. En kväll var vi på bio i Ekenäs (filmen var sådär, men biosalongen var helt renoverad och jättefin!), en dag på utfärd till Karis (där hände heller inte mycket), och så har vi - tadaa - frostat av frysen! Det var sannerligen på tiden, det är nog många år sedan sist, och maken till isig frys har man inte sett på länge. Men nu är allt avtorkat, genomgånget, snyggt och prydligt.

Och i morse vaknade maken jättetidigt och bakade bullar, som var klara till frukosten. Härligt.

Nyårsafton 2025

 

Inför nyårsafton hade vi först inga planer. Efter höstens alla fester hos oss ville vi inte själva ordna något, så vi tänkte att blir vi bjudna någonstans är det kul, blir vi inte så åker vi till lande och det är också helt ok. Just före jul talade vi med våra goda vänner, som inte heller hade något nyårsprogram, och bestämde att vi äter middag tillsammans hos dem. Perfekt. 

Men ett par dagar före nyår ringde en annan vän, och frågade om vi ville komma på en liten nyårsfest hos honom.  Det ville vi också gärna, och så visade småstadslivet - och vår vänkrets - sin bästa sida: De två små nyårsmiddagarna slogs ihop till en större, med en rätt blandad skara gäster. Och det var så lyckat! God middag, trevliga samtal, mycket skratt.

Hem kom vi vid tretiden på natten, samtidigt som våra sextonåringar efter visst taxistrul dök upp på vår gård. Sedan en hundpromenad runt det tysta kvarteret, och sedan drog man belåtet täcket över sig för första gången 2026.